Minnen från en tid för länge sedan

Morfar heter Stig, mormor hette Göta. De hade en liten gård i de småländska skogarna, långt från storstadens liv och rörelse. Stora, ståtliga ekar och lönnar ramade in deras röda hus och en smal, stenig väg ledde ner till en vik där vi brukade bada.

Jag brukade hjälpa mormor att baka, uppflugen på köksbänken satt jag och dinglade med benen och hällde noggrant upphällda mått i smeten. I bakgrunden spelades önskelåtar på närradion. När jag tröttnade på att hjälpa till gick jag in i vardagsrummet och tittade hänfört på alla fina saker som prydde väggar och golv. Hade man tur hittade man godis när man lyfte på locket till glasskålen på bordet.

Ibland fanns det små kattungar i en låda under köksbordet. Halvblinda och oemotståndligt söta kröp de omkring och mormor visade att de var precis lagom stora för att få plats i min hand.

På sommaren var vi på Öland och där gick jag upp med morfar innan klockan sju för att servera resten kaffe på sängen. Där lärde jag mig att spela Uno och oräkneliga är de timmar som mormor har spelat tillsammans med mig och mina syskon. Alltid med glimten i ögat och äkta spelglädje! Iklädd blå baddräkt var hon först att doppa sig i havet och uppmuntrade skrattande oss badkrukor att följa hennes exempel. Största badkrukan var nog alltid morfar...

På kvällen kammade mormor sitt svarta, långa hår innan hon med vana fingrar flätade en lång fläta som dansade mot det vita nattlinnet. Jag tyckte att hon var så vacker! När jag skulle sova satt mormor bredvid och smekte mitt hår samtidigt som hon sakta sjöng "När trollmor har lagt..." Samma visa som jag nu sjunger för min son när han ska sova.

Tack mormor och morfar för alla fina minnen! <3