Hur många vuxenpoäng ger...

...att man är som ett barn på julafton när man får hem sin nya dammsugare och ler oavbrutet när man efter montering, äntligen kan dammsuga i alla skrymslen och vrår? Och att det trots att det gått mer än en vecka, fortfarande är riktigt kul att öppna städskåpet och plocka fram det nyblänkande vidundret och jaga dammråttor och tappade hårstrån? Många antar jag. Fast kanske ännu fler tråkpoäng..?

En dag i bilder

Hej då-mys med fina tant J!

Sötaste korven! (som vi dock har beslutat att sluta kalla för korven, äntligen!)

Två trötta killar under ännu ett tröstlöst försök att hitta en snygg tavla...

Bus med mamma (undrar vem som är mest road..?)

Bus med farfar...

...och med farmor!

Paketöppning! Fina farmor och farfar firade att Oscar blir ett halvår med en helt ny vårgarderob, tack!

 

 Godnatt!

 

 

Min vän kameleonten

I helgen har vi finbesök från Sveriges framsida, vilket är fantastiskt mysigt. Nu när det har blivit betydligt krångligare för mig att ta mig till Götet, så är besöken än mer välkomna hit. Det efterlängtade besöket är en av mina närmsta vänner och har många namn; Josefin, Lilljossan, Lill´J, Askungen, Sudden, Jossgos... Och precis som kärt barn har många namn, så har kärt barn många frisyrer. Ungefär lika ofta (sällan?) vi ses, lika ofta ändras frisyr och hårfärg, vilket är härligt spännande. Särskilt för mig som ändrar frisyr lika ofta som Joel tar initiativ att dammsuga.

Första gången jag såg min kära vän hade hon hår ner till rumpan, sen har det gradvis blivit kortare. Färgen har gått från illrött, till brunt, till blont och till rött igen... Och det fantastiska är att hon passar lika bra i allt! Tänk om det vore så för en annan; hade klippt stubb direkt. Men jag får nöja mig med att på avstånd beundra min kära väns olika hårkreationer och inspireras av hennes mod att förändra och testa nytt. Och om jag får säga vad jag tycker, så hoppas jag att den senaste frisyrer får vara kvar ett tag, då den är något av en personlig favorit - du är skitsnygg vännen!  

Morgonmys <3

De tre rövarna...

Klicka på bilden för att få den större!

...Hjalmar, Gustav och Oscar har stått för dagens underhållning här hemma idag. Livat värre vill jag lova, men faktiskt så fick de tre mammorna avnjuta lunchen i någorlunda lugn och ro. Kul är det iallafall att träffa dessa finisar och deras söta mammor!

Idag har vi redan...

...hunnit trotsa den sibiriska iskylan och varit på Oscars första bokrea! Några fina fynd blev det och lilleman har redan hunnit smaka på de flesta. 

Att läsa är kul och jag hoppas innerligt att Oscar kommer att upptäcka och finna stort nöje i böckernas spännande och fantastiska värld, där allt är möjligt!

Tack min fina livsnjutare!

Jag är tillsammans med vad jag tror är Sveriges största livsnjutare, vilket både kan inspirera och göra mig smått galen. När Joel hellre sätter på Playstation än tvättmaskin trots akut underklädesbrist, eller myser med datorn i knäet när dammråttorna hotar ta över vårt hem, kan jag bli mer än måttligt frustrerad. När han i timmar väljer att sortera Magickort eller sitta tungt med rumpan i soffan framför Family Guy, istället för att skruva i de nyinköpta lamporna eller bära ner den alltför tunga lådan till förrådet, ja då sliter jag mitt hår.

Men lika irriterad som jag kan bli på Joels livsnjutartalang, lika inspirerad och peppad kan jag bli. Joels förmåga att vara närvarande i nuet hjälper mig många gånger att stanna upp och lugna ner mig. Jag är ett kontroll- och planeringsfreak och behöver någon som ibland får mig att koppla av och prioritera om. För visst är det härligare att ligga kvar och mysa i sängen några extra minuter än att stressa upp för att hinna bädda den. Eller att njuta av en spännande film mitt på ljusa dan när solen skiner in genom fönster som egentligen borde putsas. Och det ger ju så mycket mer att ta ett varmt bad eller spela ett spel eller två, än att plocka ur diskmaskinen.

Och är det inte det livet handlar om? Att äga stunden vi är i. Att ta vara på nuet och vara närvarande. Att vara driven och arbeta hårt när det krävs samtidigt som man ibland vågar att strunta i alla måsten och njuta mer här och nu. Att se det lilla i det stora. Skratta tillsammans. Se varandra. Bejaka det livet har att erbjuda. Koppla av, stressa ner, zooma ut. Eller in.

Att behärska ovanstående saker är en konst och jag är tacksam att jag får dela mitt liv och vardag med en stor livskonstnär. TACK Joel för att du hjälper mig att prioritera rätt. TACK att du är den du är. Och TACK för att jag får njuta av livet tillsammans med dig.

Och tack för att du skruvar upp lamporna ikväll?

Sovmorgon

Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle tycka att det är sovmorgon att få sova till kvart över sju en söndag, så skulle jag ha skrattat. Men tji fick jag för precis så är det! Idag vaknade vår lille son 07.17 och jag kände mig ganska utvilad. Att Joel tog lilleman och gav mig ytterligare en timmes sovmorgon gjorde ju saken ännu bättre! 

Tävling

Jag gör som min svägerska och bror och tävlar om ett fint designat smycke! Vill du också vara med, gå in på Vinn ett designat smycke

Annars går det bra att hålla tummarna för mig! 

Flintskallig?

Inte nog med att man får muffinsmage och hängbröst av att vara gravid och få barn, man tappar hår också! Och då menar jag inte ett strå här och där, utan stora tussar som bildar läskiga hårbollar överallt i lägenheten. Jag vågar knappt tvätta håret då jag tappar sådana mängder att det blir tvärstopp i brunnen och varje dag när jag borstar håret tror jag att det ska bli helt kalt på huvudet. Aldrig har jag haft så tunt hår som nu och jag undrar; blir det jag eller Joel som blir flintskallig först?

Kärt återseende

Efter att ha varit nedpackade i exakt 9 månader så fick jag igår äntligen återse dem, mina kära böcker! Det pirrade i hela mig när jag packade upp dem! Töntvarning jag vet, men relationen till mina böcker är alldeles speciell. Varje bok är förknippad med ett speciellt minne och framkallar en härlig känsla, vilket innebär att de har en alldeles egen plats i mitt hjärta. Och nu ska de få en alldeles egen plats i vårt hem, wohoo!

Tack för lånet!

Min mamma var uppe i Stockholm förra veckan för att hjälpa min syster några dagar. En dag fick vi låna henne i några timmar till Oscars stora förtjusning!

Kärlek!

Möjligheternas lista

Häromdagen fann jag en lista som gjorde mig alldeles varm om hjärtat. "Möjligheternas lista" skrevs av mig och min kära vän Wenche för några år sedan då vi tyckte att det var dags att ta tag i alla möjligheter som fanns runt omkring oss. Jag minns att vi satt på ett café i centrala Göteborg och grävde i vårt innersta efter drömmar, mål och önskningar. Resultatet blev en lista med 50 punkter som vi ville göra/uppleva/se innan året var slut. Nedan följer ett litet axplock...

 1. Gå på konsert med symfoniorkester 

 6. Börja på danskurs

 15. Gå på stand-up 

 19. "Vägra-betala-kväll"

 22. Beachvolley

 27. Göra Köpenhamn

 35. Plocka-kantareller-dag

 38. Picknick i gryningen

 42. Ta golflektioner

 48. Långresa i Asien

Även om många av sakerna förblev ogjorda, så var listan där den satt på kylskåpet, väldigt viktig för mig. Dagligen gav den inspiration till en massa roliga saker och upptåg för mig och mina vänner, men framför allt så påminde den mig om mina drömmar, mål och önskningar. När jag tydligt kunde se dem framför mig så blev det också lättare att förverkliga dem. Jag vågade i större utsträckning testa nya saker och säga ja till nya möjligheter. Jag växte som människa och fick massa nya fantastiska minnen; jag blev helt enkelt en lyckligare Mikaela!

Att våga drömma, våga tro och våga hoppas är att våga leva. Våra drömmar kan vägleda oss, uppmana oss, genomsyra oss och leda till oväntade möjligheter. Jag är övertygad om att allt är möjligt bara vi vill. Det är upp till dig och mig!

Så vad drömmer DU om? Vad hoppas DU ska hända? Börja dröm idag, stort och smått, skriv ner och våga tro att allt är möjligt. Själv har jag börjat med en ny lista på 100 saker jag vill göra innan jag dör...

Alla Hjärtans dag

Idag är Dagen då vi ska visa vår kärlek till alla dem vi finner värda den. Butiker svämmar över av röda chokladaskar, gulliga nallekort, hjärtformade gelegodisar och halvrisiga blomsterbuketter. Vi hetsas till att köpa onödiga prylar till onödigt dyrt pris; "ju större kärlek, desto dyrare present".  Men kärleken har väl inget pris? Och borde vi inte fira just Kärleken varje dag? Varför inte bry sig lite extra om nära och kära året runt? Det tycker jag, samtidigt som jag njuter av fantastisk god middag, urgulligt kort och finfina praliner som min bättre hälft har fixat...

Gult är fult, blått är flott?

Som många av er vet så bor jag tillsammans med en stor fotbollsnörd, Joel är hans namn. Laget framför alla andra, enligt honom, är AIK och varje hemmamatch sitter han troget på läktaren och vrålar. Dagligen framförs "Se hur solen stiger över Råsunda..." med svajig sångröst och andra mer eller mindre lämpliga AIK-ramsor för vår lille son. Överallt här hemma hittar man diverse prylar med AIK-logga; haklapp, tröjor, nappar, muggar etc. Allt för att Oscar ska bli lika gul och svart som sin far.

Men Joel är inte ensam om att vilja påverka Oscars lagtillhörighet; hemma i Jönköping finns en rolig morbror vars hjärta slår för de regerande svenska mästarna i ishockey och som efter flera tröstlösa försök att påverka Joel i rätt riktning (genom en och annan HV-kalsong, blåa halsdukar, biljetter till Kinnarps arena, en sock eller två) nu istället lägger allt krut på lille herr Grännby.

Och vad händer om morbrors inflytande övervinner pappas hjärntvättning och Oscar börjar att ifrågasätta varför man ska vara råtta när man kan vara tjur, eller varför man ska hålla på ett lag långt ner i tabellen när man kan hålla på ett lag i toppen? Tänk om lille korven finner ishockeys snabba spel mer underhållande än fotbollens sega? Och vad skulle hända om om han helt enkelt tycker att gult är fult och blått är flott? 

Kärleksdag!

För ett tag sen meddelade min fina hälft att det just idag skulle vara Kärleksdag! Vad det innebär vet jag inte ännu, men dagen har börjat på bästa sätt med sovmorgon och god långfrukost. Ser med spänning och förväntan fram emot resten av dagen!

Tack finaste du för alla härliga kärleksdagar jag har fått ha med dig.

Fredagsmyyys!

Med nyfixad tuppkam och mjuk pyjamas gör sig Sötkorven redo att gå och lägga sig. Och inatt har han lovat att sova heeeela natten..!

Vad är det som går och går...

...men aldrig kommer fram?

Rätt svar: Mikaela med liten Korv i snöstorm.

I en och en halv timme försökte vi tidigare idag, ta oss fem kilometer till ett inbokat möte på diverse olika sätt utan att lyckas. Istället fick vi snällt plöja oss hem genom snödrivorna igen och ni som känner mig har säkert redan gissat att det var en mycket frustrerad och irriterad Mikaela som klev in genom dörren här hemma. Det andra inbokade mötet tänkte vi inte ens tanken att försöka ta oss till... Men efter snö kommer solsken; mitt i allt elände kom Marie och Gustav och hälsade på. Tack för att ni vågade er ut i stormen och kom hit med välbehövlig värme till själ och hjärta!

Världens bästa jobb

Oj, oj vilken sliten spegelbild som mötte mig i morse! Blev nästan rädd för mig själv. Fast det kanske inte är så konstigt att man blir lite trött när man...

 - jobbar 12-timmars pass varje dag, inkl helger och röda dagar

 - har jour dygnet runt

 - har fokus på "jobbet" hela tiden, brist på uppmärksamhet  

   kan vara förenat med akut livsfara

 - tar med sig "jobbet" på lunch, toa, "fritid"...

 - aldrig själv får bestämma när man ska vakna på morgonen

 - bär runt på drygt 8 kilo extra flera timmar per dag

 - aldrig är ensam

 - dagligen har höga prestation- och aktivitetskrav

 - ska upprätthålla livsnödvändig näringsnivå inte bara till sig 

   själv utan ytterligare en person

Mammaledig? Nej, jag mammajobbar...

Men när man är som tröttast och hela kroppen längtar efter vila, så möts man av pigga blå ögon och finaste leendet och man blir full av energi och inser att man har världens bästa jobb!

Ett år har gått...

...sen jag och Fin kom hem från vår härliga Thailandsresa. Vi var där under början av min graviditet och dessvärre blev jag "allergisk" mot allt vad thaimat heter; lukt, smak, utseende. Men nu, ett år senare, kan jag äntligen äta thaimat igen! Och vilken rivstart; tre gånger på en vecka!

Till A

Älskade syster

kom dansa med mig

låt vinden torka din tår

Älskade syster

kom skratta med mig

låt värmen smeka din själ

Älskade syster

kom se med mig

låt alla möjligheter ge dig mod

Mod att möta gryningens stillhet,

 all kärlek som finns runt omkring

Mod att se det stora i det lilla,

ta vara på oändlighetens kraft

Älskade syster

kom ta min hand

låt mig gå bredvid en stund

Älskade syster

kom dansa med mig

Låt livet genomströmma dig.

Högsta betyg!

När min bättre hälft lät meddela att han skulle laga köttfärssås till middag ikväll måste jag erkänna att jag blev en smula skeptisk. Jag tycker att det är svårt att få till en riktigt god köttfärssås och enligt min något subjektiva bedömning, är det bara min mamma som lyckas. Fast tji fick jag! Ikväll har det nämligen serverats en utsökt köttfärssås a la Joel här på Ågatan! Mamma, jag är ledsen men den var till och med godare än din... 

Lyckligt ovetande

är lillkorven om att det idag är dags för spruta! Värre är det för mamma som redan oroar sig... Jag önskar att jag kunde leva mer i nuet, precis som min son!

Minnen från en tid för länge sedan

Morfar heter Stig, mormor hette Göta. De hade en liten gård i de småländska skogarna, långt från storstadens liv och rörelse. Stora, ståtliga ekar och lönnar ramade in deras röda hus och en smal, stenig väg ledde ner till en vik där vi brukade bada.

Jag brukade hjälpa mormor att baka, uppflugen på köksbänken satt jag och dinglade med benen och hällde noggrant upphällda mått i smeten. I bakgrunden spelades önskelåtar på närradion. När jag tröttnade på att hjälpa till gick jag in i vardagsrummet och tittade hänfört på alla fina saker som prydde väggar och golv. Hade man tur hittade man godis när man lyfte på locket till glasskålen på bordet.

Ibland fanns det små kattungar i en låda under köksbordet. Halvblinda och oemotståndligt söta kröp de omkring och mormor visade att de var precis lagom stora för att få plats i min hand.

På sommaren var vi på Öland och där gick jag upp med morfar innan klockan sju för att servera resten kaffe på sängen. Där lärde jag mig att spela Uno och oräkneliga är de timmar som mormor har spelat tillsammans med mig och mina syskon. Alltid med glimten i ögat och äkta spelglädje! Iklädd blå baddräkt var hon först att doppa sig i havet och uppmuntrade skrattande oss badkrukor att följa hennes exempel. Största badkrukan var nog alltid morfar...

På kvällen kammade mormor sitt svarta, långa hår innan hon med vana fingrar flätade en lång fläta som dansade mot det vita nattlinnet. Jag tyckte att hon var så vacker! När jag skulle sova satt mormor bredvid och smekte mitt hår samtidigt som hon sakta sjöng "När trollmor har lagt..." Samma visa som jag nu sjunger för min son när han ska sova.

Tack mormor och morfar för alla fina minnen! <3

                             

Stockholm i mitt hjärta

Drygt två år har gått sen jag lämnade mitt älskade Göteborg för att prova lyckan i Stockholm. Ett val jag inte ångrar då jag funnit stor kärlek, äventyr samt nya fina vänner här i vår huvudstad. För varje dag som går känner jag mig allt mer som hemma då staden flörtar med sina fantastiskt vackra vyer och sin outsinliga källa av möjligheter. Men fortfarande kan jag titt som tätt sakna mitt kära Göteborg; avenyyyn, Loccan, 4Gott, Johanneberg, goa gubbar, räkmackan på Heaven och framför allt mina underbara älskade vänner! Jag önskar att jag kunde bunta ihop er alla i en stor hög och transportera er hit. För gott. Först då skulle min nya hemstad bli Stockholm i mitt hjärta.

Korven och Prinsen...

...är männen i mitt liv!

Fina, fina ni!

Helan och Halvan

Trots att de är födda samma år är det fortfarande stor skillnad på de båda kusinerna, inte bara storleksmässigt. Men Oscar iakttar och lär av sin fyra månader äldre kusin och snart kommer det att vara ett minne blott att Jemima var större och starkare!

                                           Oscar & Jemima

Ärlighet

varar längst..?

Nu i helgen har jag förmånen att umgås med min söta brorsdotter Novali som är 3,5 år och jag har redan fått mig ett par goda skratt. Det första kom igår då hon stod bredvid mig, tittade på mig och sa: -Mickan, du är lite tjock, samtidigt som hon tog mig på magen. -Tycker du det, sa jag och skrattade. -Ja, varför är du det?

Bra fråga Nonno, tyvärr är det något kilo kvar från graviditeten. Men tack för din ärlighet som sporrar till förändring! 

Dagen D!

Länge har tanken på en alldeles egen blogg pockat på min uppmärksamhet och just idag var det då äntligen dags att göra slag i saken, få tummen ur, ta ett steg i initiativtrappan och omvandla tanke till handling! 

Vågar inte svara på varför och hur eller vart det kommer barka hän, men tanken på att skriva fritt ur hjärtat, rensa tankarna och kanske föra en dialog med någon av er därute kittlar min själ. Så välkomna hit; läs, betänk, hänförs, irriteras, filosofera eller strunta i det - allt är tillåtet!