Gult är fult, blått är flott?

Som många av er vet så bor jag tillsammans med en stor fotbollsnörd, Joel är hans namn. Laget framför alla andra, enligt honom, är AIK och varje hemmamatch sitter han troget på läktaren och vrålar. Dagligen framförs "Se hur solen stiger över Råsunda..." med svajig sångröst och andra mer eller mindre lämpliga AIK-ramsor för vår lille son. Överallt här hemma hittar man diverse prylar med AIK-logga; haklapp, tröjor, nappar, muggar etc. Allt för att Oscar ska bli lika gul och svart som sin far.

Men Joel är inte ensam om att vilja påverka Oscars lagtillhörighet; hemma i Jönköping finns en rolig morbror vars hjärta slår för de regerande svenska mästarna i ishockey och som efter flera tröstlösa försök att påverka Joel i rätt riktning (genom en och annan HV-kalsong, blåa halsdukar, biljetter till Kinnarps arena, en sock eller två) nu istället lägger allt krut på lille herr Grännby.

Och vad händer om morbrors inflytande övervinner pappas hjärntvättning och Oscar börjar att ifrågasätta varför man ska vara råtta när man kan vara tjur, eller varför man ska hålla på ett lag långt ner i tabellen när man kan hålla på ett lag i toppen? Tänk om lille korven finner ishockeys snabba spel mer underhållande än fotbollens sega? Och vad skulle hända om om han helt enkelt tycker att gult är fult och blått är flott?